play_arrow
Svartmesen liknar den mer välkända talgoxen, men den saknar det gula på bröstet. Dessutom är den betydligt mindre: den minsta av våra mesar. Den dyker inte så ofta upp på fågelmatningar inne i samhällen utan trivs bäst i skogen bland granar och tallar. Fast på Gotland, där svartmesen är vanlig, gillar den också lövskog.
På våren sitter den gärna i en trädtopp och sjunger sin ganska enkla visa, ett slags uppspeedad minivariant av talgoxens sång. Har man tur kan man då se att svartmesen har en vit fläck i nacken – ett säkert kännetecken.