Högröd i ansiktet är den, och även i övrigt hör steglitsen till de brokigaste och färggrannaste av våra småfåglar, med vitt och svart på huvudet, gult band på den svarta vingen och för övrigt gult och brunt.
Släktnamnet Carduelis kommer av det latinska ordet för tistel, vilket passar bra. Steglisterna klänger ofta i tistlar för att plocka frön, särskilt om höstarna då de håller ihop i stora flockar. Ungarna uppföds också med insekter.
Södra Sverige upp till ungefär Värmland-Dalarna, samt Norrlandskusten, är steglitsens häckningsområde. En del kan stanna i Sydsverige under vintern men de flesta drar sig nedåt sydvästra Europa.
Namnet ”steglits” är troligen ljudhärmande. Locklätet brukar bokstaveras ”stickelitt”. Sången påminner om både grönfink och grönsiska, en snabb, kvittrande strof där alltid det karaktäristiska ”stickelitt” infogas.