Lövsångaren är den vanligaste av alla fågelarter i vårt land. Den slår tvåan bofink främst genom sitt ännu större utbredningsområde, lövsångaren finns ända upp i fjällens videmarker, på gränsen till kalfjället.
Till utseendet är lövsångaren dock betydligt mindre känd än bofinken vilket beror på levnadssättet. Namnet är passande, den lilla oansenligt brungrågröna fågeln uppehåller sig mestadels inne i lövverket där den skyttlar omkring på jakt efter insekter.
Den är till utseendet mycket lik de nära släktingarna gransångare och grönsångare. Men deras sångstrofer skiljer sig rejält åt. För lövsångarens del handlar det om en mjuk, litet vemodigt klingande strof med fallande melodilinje.
Boet lägger lövsångaren av gräs och mossa på marken, väl övertäckt och med ingång från sidan. Det är honan som bygger boet och svarar för ruvningen av de 5-7 äggen. Ungarna matas av båda föräldrarna och det kan i slutet av perioden i boet bli uppemot 500 gånger per dygn! Födan är mest insekter och en mindre del spindlar. Hela våren och sommaren sjunger lövsångaren men avtagande under de intensiva häckningsbestyren.
Frampå sensommaren hör man de unga hanarna börja öva och då uppstår en ny sångperiod. Under den tiden kommer lövsångarna också oftare fram i trädgårdar och parker.
Flyttningsvägen är lång – ända till Afrikas tropiker.