Koltrasten har två gånger om blivit framröstad som Sveriges nationalfågel. Det beror säkert i första hand på fågelns melankoliska, klangfyllda sång. Den hör man numera även inne i stora städer där den gärna uppsöker upphöjda sångplatser som hustak och TV-antenner.
Förr, bara för en mansålder sedan, var koltrasten en tämligen skygg skogsfågel med sydlig utbredning. Under 1900-talet spred den sig mot nordost och finns nu häckande uppe i Lappland. Samtidigt flyttade den även in i parker och stadsmiljöer.
Boet kan placeras lite var som helst, även om det ursprungliga sättet var att reda boet i någon tät unggran. Nu för tiden kan man hitta det i en hängränna, en blomlåda eller till och med under motorhuven till en traktor!
Det latinska namnet Turdus betecknar trastar, medan merula betyder ensam och lär syfta på att fålarna lever ensamma efter häckningsperioden. Det är en sanning med modifikation, vilket kan intygas av envar som lagt ut russin och äppelbitar på balkongen och sedan fått besök av dussintals koltrastar under vintern i södra delen av Sverige.